Museum A-Ö » Virgo arbetarbostadsmuseum

Virgo arbetarbostäder är ett unikt museum där textilarbetarnas liv under 1900-talet skildras. Ett typisk fabriksarbetarhem har inretts i en autentisk miljö. Med hjälp av föremål och fotografier berättas historien om fabriksarbetarnas slitsamma liv.

Arbetarbostadsmuseet Virgo står som ett minne över hur fabriksarbetarna på Oravais textilfabrik bodde under 1920-1930-talen. I närheten av fabriken byggdes bostäder som arbetarna fick hyra. Lägeheterna i flerfamiljshusen var små och bestod oftast av ett rum och kök och för änkor och ensamma kvinnor endast ett rum. Det fanns inget vatten, el eller avlopp, utan man eldade i vedspis eller kakelugn och bar in och ut vatten.

Tjänstemännen hade givetvis något större bostäder, ibland egna hus. Man hade till och med byggt en tennisplan för tjänstemännen. De flesta byggnader är dock rivna och idag finns endast en arbetarbostad bevarad från Oravaisfabrikens tid. Bostaden har möblerats så som det kunde ha sett ut hos en arbetarfamilj.

I linnesskåpet finns äkta Oravais textilfabriks filtar och i skåpen hänger plagg från 1930-talet. Den övre våningen är inredd i 1940-50-tals stil. År 1926 höjde man taket så att två familjer fick plats. En familj kunde uppgår till sju-åtta personer, som alla skulle samsa i ett knappt utrymmet i storleken av den övre lägenheten. Arbetskraften kom både från orten och hela kommunen. Första generationens fabriksarbetare saknade vanligen yrkesutbildning för textilindustriarbete och hörde snarast till landsbygdens jordlösa.

Fabriksområdet var som ett slutet samhälle med bland annat en egen bagarstugan, tvättstuga vid ån, kvarn och ladugård med över 150 kor som försåg arbetarna med mjölk och smör. Man höll sig även med grisar och som mest fanns det 40-50 hästar. På området fanns även ett torg dit bönderna kom för att sälja t.ex. potatis och mjöl. Ibland kom bleckslagare från Lillkyrö för att sälja sina produkter. Ännu på 1920-talet var det vanligt att lönen delvis utbetalades i natura, i mjölk smör, mjöl och ved. Så småningom inrättade man även en småbarnsskola och ett bibliotek på området. Fabriksområdet hade en egen polis eftersom det ibland kunde bli oroligt på området när extra arbetskraft kallades in.

En stor miniatyr från Oravais fabrik speglar hur fabriksområdet såg ut på 1930-talet. Även tygprovsväskor, ytterjackor och en fotografiutställning berättar om arbetet på fabriken i början av 1900-talet.