I närheten av museet finns ett minnesmärke över Moses natten, som restes till minne av de 11 fiskare som omkom i den största drunkningsolyckan i Kaskö under en orkanartad storm 1854.
Fisket har sedan långt tillbaka i tiden varit en viktig del av Kasköbornas vardag. Fisket gav både mat och arbete. I det före detta salteriet visar fotografier och många olika föremål hur man fiskade förr, vilka redskap man använde, vad man behövde ha med sig på de långa fisketurerna och hur man lagrade fisken.
Vid den gamla fiskehamnen i Kaskö finns ett av stadens salterier, som idag fungerar som fiskemuseum. Strax intill längs med stranden finns ett trettiotal välbevarade sjöbodar, varav de flesta är från 1800-talet. Där förvarade fiskarna sina redskap och båttillbehör samt den saltade fisken. Båtarna förvarades däremot aldrig i sjöboden. Uppe på backen invid fiskemuseet finns gistvallar, det vill säga torkställningar för nät. Gistvallarna placerades på en öppen plats för att näten snabbt skulle torka av sol och vind.
Kaskö fiskaregille började redan under 1900-talets andra hälft samla in föremål som belyser fisketraditionen, men fiskemuseet grundades 1983 då Kaskö stad köpte Kurt Koskinens salteribyggnad. Salteriet fungerade redan på 1910-talet som fiskehandel och kommersen fortsatte fram till 1978.
Speciellt strömmingsfisket har varit en viktig del av den traditionella fiskenäringen i Kaskö. Stora ryssjor finns utplacerade i museets nedre våning tillsammans med många olika sorters nät, däribland strömmingsnät med näverflöten. I övre våningen finns föremål och bilder utställda enligt olika teman som berättar som strömmings- sik- och laxfiske och säljakt. Till museets pärlor hör de talrika fotografierna av fiskare i arbete och deras miljö.